Skiande ångest

Fy fan vad uselt jag mår. Det är ytterst ovanligt att jag mår såhär redan på morgonen. Balanserar på gränsen till ett panikafall precis hela tiden. Kroppen är i högsta alarmberedskap och hjärtat bankar på, händerna är svettiga och jag mår riktigt, riktigt kass. Det var länge sedan jag vaknade upp på detta sättet. Jag brukar oftast få några timmar ro innan det sätter igång. Men icke idag inte.

Jaja. Jag kan bara göra mitt allra bästa själv för att hålla det hela i schack. Andas lugnt, försöka slappna av alla muskler och stålsätta mig. Kanske är det bara tillfälligt. Jag hoppas verkligen det. Orkar inte med ett panikanfall idag igen känner jag.

Just nu känns det som att jag bara har två lägen. Antingen sover jag eller så har jag grov ångest. Inget mellanlänge. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det förväntan inför flytten. Jag vet ju om att jag har svårt att sortera bland mina känslor och att det ibland blir feltolkningar, att jag tolkar glädje, sorg eller förväntan som ångest istället för vad det är.

Men lite ledsen blir jag det måste jag erkänna. Det känns som om jag är jagad av en mara som aldrig tar slut. Det vore skönt att känna sig lite lugn en dag eller två. Eller i alla fall slippa den allra värsta ångesten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback