Inte sjuk i alla fall
Kom just på vad som kunde vara värre än den här eviga värmen i min lägenhet. Jag skulle kunna vara sjuk. JAg brukar alltid råka ut för årets värsta förkylning till sommaren. Det är faktiskt konstigt att jag hållt mig frisk i år. Kanske ett tecken på att kroppen håller på att läka och inte är lika infektionskänslig?
Ett år var det halsfluss så att jag inte kunde svälja mitt eget spott. Halsen var en enda stor varböld. Men det var inga bakterier utan ett virus så läkaren hälsade mig att "om du får svårt att andas så får du åka till akuten så får de skära upp halsen åt dig". Kändes ju... inte så bra.
Året efter, tror jag det var, var det lunginflammation. Jag hostade så att jag bokstavligen blödde ur ögonen. På riktigt. Det var de veckorna jag skulle ha mina barn men jag blev liggande hostandes, ätandes Coccilana för hostan och antibiotika för lunginflammationen, ensam framför tvn. Jag försökte ha mina barn i några dagar men jag kunde inte ens ta mig upp för att göra mat åt dem. MEn jag såg några bra filmen på dvd, filmer som jag fortfarande mår gott av att se. Det var liksom min tröst när jag låg och grät för att jag inte kunde ha mina barn.
Ett år var det influensa. Det sa läkaren i alla fall. Jag måste varit det enda influensa fallet den sommaren i hela landet. Ett år var det enkelsidig lunginflammation. Ett år bara en evig förkylning med 40 grader i feber.
Hua för att bli liggande i feber i denna värmen.
Så, nu när jag tänker efter ska jag vara glad över att jag inte är sjuk utan omfamna värmen, sommaren, solen och allt det underbara ljuset vi har denna årstiden.
Tur jag kom ihåg allt det där.
Ett år var det halsfluss så att jag inte kunde svälja mitt eget spott. Halsen var en enda stor varböld. Men det var inga bakterier utan ett virus så läkaren hälsade mig att "om du får svårt att andas så får du åka till akuten så får de skära upp halsen åt dig". Kändes ju... inte så bra.
Året efter, tror jag det var, var det lunginflammation. Jag hostade så att jag bokstavligen blödde ur ögonen. På riktigt. Det var de veckorna jag skulle ha mina barn men jag blev liggande hostandes, ätandes Coccilana för hostan och antibiotika för lunginflammationen, ensam framför tvn. Jag försökte ha mina barn i några dagar men jag kunde inte ens ta mig upp för att göra mat åt dem. MEn jag såg några bra filmen på dvd, filmer som jag fortfarande mår gott av att se. Det var liksom min tröst när jag låg och grät för att jag inte kunde ha mina barn.
Ett år var det influensa. Det sa läkaren i alla fall. Jag måste varit det enda influensa fallet den sommaren i hela landet. Ett år var det enkelsidig lunginflammation. Ett år bara en evig förkylning med 40 grader i feber.
Hua för att bli liggande i feber i denna värmen.
Så, nu när jag tänker efter ska jag vara glad över att jag inte är sjuk utan omfamna värmen, sommaren, solen och allt det underbara ljuset vi har denna årstiden.
Tur jag kom ihåg allt det där.
Kommentarer
Postat av: Miss Borderline
Ja att bli sjuk på sommaren suger ju verkligen i dubbel bemärkelse: Dels att det är trist att man inte kan njuta och ta vara på tiden, och dels för att det ju är så in i helvetes svårt att bli frisk nån gång eftersom bakterierna bara har världens fest som dom aldrig vill avsluta där i den goa värmen :(
Trackback