Min Chips

Tänk att man kan älska en lite pälsboll så mycket som jag älskar min lilla katt. Inte som mina barn, eller tant mamma eller en kvinna så klart. Men när hon ligger med magen i vädret och sover och det rycker i tassarna så vill jag bara borra ner huvudet i den varma, mjuka pälsen och pussa på henne. När hon kommer smygande om natten och hoppar upp bredvid min kudde vet jag att jag inte är ensam.

Ibland kan jag nästan gråta när jag tänker på att hon redan är 5 år och möjligen har 10-12 ¨år kvar. När hon svansar runt fötterna på mig i köket så vill jag bara lyfta upp henne och det vet hon. Hon lägger sig på rygg i min famn och tittar sig omkring sådär nyfiket som bara Chips kan göra. Hon måste vara världens nyfiknaste katt. Allt är spännande. Hela tiden. Ett ljud, en fluga, tåget som går förbi.

Tänk ändå i vilka olika former kärlek kan finnas.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Ja!! Och lever man ensam så är ett djur mer betydelsefullt än vad man kanske förstår!!



När min katt inte lever längre ska jag försöka vara utan djur ett tag för att jag skulle vilja försöka resa lite mer och känna mig lite friare. Men då gäller det ju oxå att om man inte har ett djur att man är aktiv i sitt liv.

Det finns forskning på det som visar på hur mkt ett djur betyder för en människa som lever ensam och kanske inte har ett så aktivt och socialt liv.

Med ett djur är man behövd av någon, man har alltid sällskap av en annan levande varelse, man har nån att ge kärlek och omsorg på och att få känslor tillbaka ifrån, man får hudkontakt med en annan levande varelse när man tex klappar på en katt.....allt det här är viktigare för det psykiska - ja t.o.m det fysiska - välbefinnandet och hälsan än vad man vetat tidigare och vad människor utan djur kanske förstår!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback