Slag

Jag längtar efter ditt hjärtas slag, dina vita tänder och dina mörka ord i mitt öra. Varför vet jag inte, hur det ska gå till vet jag inte heller. Jag vet faktiskt inte speciellt mycket alls. Men jag kan känna igen längtan i mitt bröst och jag vet vad jag vill. Vet du?

Inga steg kan vara onödiga om de leder mig till dig. Ibland springer jag, rakt fram, utan att se mig för. Ibland så smyger jag, kryper längs med gruset för att försöka finna dig i ett obevakat ögonblick, när du kanske tar mig till dig av ren förvåning. Men, som sagt. JAg vet inte så noga.

Kanske behöver jag dig inte alls. Kanske är du bara ett spöke i mitt huvud. Kanske finns du inte alls, utan är bara frukten av mina tankar och förhoppningar. Kanske, kanske, kanske vet du inte om att jag finns. Men jag hoppas och springer, hoppas och smyger och tänker på dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback