WoBWorld

Hm. JAg har helt klart drabbats av letargi såhär på måndagen. Försökte väcka mig med en kopp kaffe och städa upp lite i köket men det blev inte bättre för det. Till och med katten, Chips, verkar slö. När jag öppnade balkongdörren så öppnade hon ena ögat där hon låg i sin fåtölj men det blev inget mer mer det. Hon som brukar komma sättande som skjuten ur en kanon när den där dörren går upp.

Jag fick låna lite pengar av tant mamma så jag fundera på att åka till affären för att köpa något jag kan tröstäta. Men då ska man ju komma ut ur lägenheten först. Orkar jag det tro? Jag har en vag aning om att det kan vara så att jag helt enkelt har blivit kraftigt förslappad. Minsta ansträngning känns som ett berg att bestiga även om jag vet att jag borde göra något för att komma ur det här slöa tillståndet.

I torsdags fick jag äntligen tag i någon på Försäkringskassan som visste nått. Det var en oerhört trevlig människa som tagit tag i mitt ärende och ville ha det klart före hon gick på semester på fredagen. Vilken tur för mig. Hon skulle yrka på att jag skulle vara sjukskriven i 3 år till. Så hon hade gjort utredningen men hade några småfrågor till mig som jag besvarade så gott jag kunde. Sen var det hennes chef som skulle ta beslutet. Men om att funkar så blir jag sjukskriven från och med juni till juni 2011 och på den tiden borde jag väl frisknat till kan man tycka, med lite terapi och jävlar annamma. Jag hoppas i alla fall att det blir så, för jag har ingen som lust att plocka bort alla drömmar om att fungera som en normal människa. Om det blir så så har jag då varit hemma i 5 år och det borde väl räcka för att bota mig eller i alla fall få mig att fungera i vardagen och på jobbet.

Det goa i kråksängen är att jag väl får junis pengar retroaktivt. Så jag kan betala mina räkningar och banklån. e kan ju säga att jag har kännt mig mycket mindre pressad sedan jag pratade med henne. Stresshormonerna har lagt sig på en mer normal nivå.

Nä. Här kan jag inte sitta och sitta. Dags att ta tag i städningen igen.