tidens flöde
Håhåjaja. Dagarna går och sommare flyktar undan mina girigt gripande händer. Moln och regn tycks ha slagit läger på himlen och den riktiga värmen håller sig undan. Under tiden så sitter jag i min lägenhet och funderar på tillvaron medan minuterna tickar iväg.
Jag har kommit in i ett "sovstim" då jag kan sova precis hur mycket som helst. Jag somnar tidigt på kvällarna, sover länge på morgonen och däremellan så sover jag lite middag, eftermiddag och tar en tupplur till kvällen. Jag vet inte, jag vill liksom inte komma igång på nått sätt. Men vad tusan, det drabbar ju ingen annan så det går väl bra kan jag tro.
Visst tog jag bussen till La stada i förrgår. Det var lite lagom obehagligt, inte värre än så. Jag fick ingen ny kolsyretub till min Sodastream däremot. Det är visst slut i hela stan fick jag reda på av en söt tös som jobbade på ett av ställena jag besökte. Men jag fick mig ett MAX-mål istället. JAg måste ha varit starkare än jag trodde för jag kunde äta den där underbara hamburgaren utan att må speciellt dåligt eller bli för uppstressad. Jag som har så svårt att äta på restaurang annars.
Sen återvände jag i triumf till mitt hem där Chips tog emot mig med pukor och trumpeter genom att springa mellan fötterna på mig så att jag höll på att trampa ihjäl den lilla pälsbollen. Så igår var jag helt slut efter mitt äventyr och sov mesta delen av dagen och kvällen. Sen fortsatte jag sova på natten med, när jag ändå var igång.
Så det var pigg och utvilad jag gick upp i morse. Jag har inga som helst planer för dagen alls. Det får bli vad det blir liksom. Kanske skulle man ta en tur förbi affären för att köpa något gott att äta. Eller i alla fall nått att äta överhuvudtaget. Jag får se. Det känns helt ok att ha det så idag. Låta dagen rinna förbi utan att jag gjorde några dammar eller hinder i flödet. Läsa, äta och bara finnas till, nu när jag ändå känner mig rätt ok. För att vara mig alltså.
Jag har kommit in i ett "sovstim" då jag kan sova precis hur mycket som helst. Jag somnar tidigt på kvällarna, sover länge på morgonen och däremellan så sover jag lite middag, eftermiddag och tar en tupplur till kvällen. Jag vet inte, jag vill liksom inte komma igång på nått sätt. Men vad tusan, det drabbar ju ingen annan så det går väl bra kan jag tro.
Visst tog jag bussen till La stada i förrgår. Det var lite lagom obehagligt, inte värre än så. Jag fick ingen ny kolsyretub till min Sodastream däremot. Det är visst slut i hela stan fick jag reda på av en söt tös som jobbade på ett av ställena jag besökte. Men jag fick mig ett MAX-mål istället. JAg måste ha varit starkare än jag trodde för jag kunde äta den där underbara hamburgaren utan att må speciellt dåligt eller bli för uppstressad. Jag som har så svårt att äta på restaurang annars.
Sen återvände jag i triumf till mitt hem där Chips tog emot mig med pukor och trumpeter genom att springa mellan fötterna på mig så att jag höll på att trampa ihjäl den lilla pälsbollen. Så igår var jag helt slut efter mitt äventyr och sov mesta delen av dagen och kvällen. Sen fortsatte jag sova på natten med, när jag ändå var igång.
Så det var pigg och utvilad jag gick upp i morse. Jag har inga som helst planer för dagen alls. Det får bli vad det blir liksom. Kanske skulle man ta en tur förbi affären för att köpa något gott att äta. Eller i alla fall nått att äta överhuvudtaget. Jag får se. Det känns helt ok att ha det så idag. Låta dagen rinna förbi utan att jag gjorde några dammar eller hinder i flödet. Läsa, äta och bara finnas till, nu när jag ändå känner mig rätt ok. För att vara mig alltså.
Kommentarer
Trackback