WoBWorld

Det mörknar ute. Likaså i min själ. Men mitt i bröstet bor ett litet ljus som ständigt brinner. För dig, dina syskon och din mor, hon som födde din kropp i nio månader. Långt där inne finns det, ljuset som sprider sig genom goda ord och vänliga handlingar. Dit där solen aldrig någonsin får sikte, bor en liten värme. Det är den värmen som håller liv i själen under mörka timmar då vargar sliter i kött och blod.

Det blir lite svartare för varje minut, för varje sekund, för varje hjärtslag, från basen kryper strängar in i anden, djupt in i själen. Ansa, leka lära i en anda av tro hopp och kärlek. Finna sig själv. Finna någon annan. Finna dig. Finna oss. Finna slutet, finna sorgen. Inget, inget, inget. Allt, allt, allt. Inget, allt, allt, inget. En massa bokstäver, a till ö för att säga det som finns i hjärtat. Vilket oändligt slöseri med luft, kraft, kärlek.

Skogen är svart runt omkring mig. Allt vi är, vi var, jag är och jag förblir är allt vi kan vara. Inte mer, inte mindre. Hur? Ingen vet hur receptet skall tillagas, alla vet hur det skall smaka. Vi famlar i blindo, solen står som en vacker tapet, hon skulle vara en son och mannen skulle vara en tiger. Ljuset liksom allt det sammetssvarta bländar och förmörkar. För mycket av allt, för mycket av inget.