Att dö vackert

Ok. På gränsen till en psykos. Helt klart. Inga vana känslor. Inte den vanliga ångesten. Måste bero på min höjda medicinering. Jag vågar inte öppna munnen för att jag har fått för mig att jag ska tugga i mig min egna tunga om jag gör det. Galen? Ja tydligen. Så jag sitter och biter ihop så hårt jag bara kan, tills ansiktet domnar och tungan blir ett med mitt kött. En doft av död, förruttnelse svänger förbi mig.

Snälla. Jag vill bara dö snyggt.

Kommentarer
Postat av: anna

Det där med tungan känner jag igen, jag brukade få tvångstankar om att jag skulle svälja tungan (kan fortfarande dyka upp ibland). Jobbigt! Kämpa på.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback