WoBWorld

Det vore rasande trevligt att kunna slappna av en stund. Bara för några minuter. Nu pratar vi inte sova eller så. Men att kunna, våga, slappna av i kroppen och sinnet så att lugnet kunde får brusa fram i själen på mig. Men det verkar fan i mig hopplöst för tillfället.

Det retar mig så in i bomben att det ska vara så mellan varven. Visst, det är ok att känna sig stressad när man har ett jobb att sköta, eller nått viktigt att göra. Men min tillvaro är ju ytterst lugn och sansad. Inte mycket som skulle kunna stressa upp mig. Det skulle väl vara att snuset tar slut eller att en kopp inte blev tillräckligt ren i diskamaskinen. Likt förbaskad så sitter jag här i stolen och är så superstressad över precis ingenting. Knepigt, minst sagt.

Men, jag vet ju boten. Andas i fyrkant, försöka slappna av trots kaoset i ande och själ. Ibland lyckas jag, oftas inte. Men det är helt klart värt ett försök. För några år sedan, eller, nja, snare en 8-9 år sedan kunde jag slappna av även fast jag var superstressad. Då räckte det att jag blundade och tänkte på andningen i nån halvminut eller nått så rann stressen av mig. Nu är det helt hopplöst. Jag kan blunda bäst jag vill men här rinner ingen stress av mig inte. Inte ens när jag inte har något att vara stressad över. Märkligt.

Men jag ska i alla fall göra ett försök. Ett gott försök är det värt i alla fall tycker jag.