WoBWorld

Nu så har tabletterna kickat in och den sedvanliga tröttheten efter en ångestattack kommer smygande. Och nej, det är inte på grund av pillren jag blir trött. Det blir man alltid efter en panikattack, det känns som om man sprungit ett maraton eller mer.

Men nu gäller det att skrapa ihop min skit och styra kosan mot La Stada Borås där jag ska svänga förbi tant mamma på ett litet besök innan jag åker till affären. Det gäller nu att passa på medan tabletterna funkar så att jag slipper obehagliga överraskningar när jag åkt iväg.