WoBWorld

Måste skärpa mig. Komma ihåg vad som är verklighet, vad som är dröm och vad som är fel, fel, fel. Ute går solen upp över Viskafors och Viskan flyter förbi med vaga minnen av en dimma över det kalla vattnet. Det är så vackert att jag gråter en stund över att livet kan vara så skönt. På datorn spelar en 43-årig röst som tillhör Lennon om "Flickan". Mandolin, svepande gester och vackra toner. Jag gråter lite mer. Men medan jag gråter så glömmer jag bort varför jag är så olycklig. Det är som försvunnet en stund.

Jag vill bara dö, försvinna, sova, sova, sova. Jag vet ärligt talat inte riktigt längre hur jag ska stå ut med livet. På min andra blogg så hånas jag för att jag är vek och visst är det så. Jag är vek. Svag. För liten. Inte stor nog att leka med de stora killarna.

Men ärligt talat. Just nu vill jag bara sova.