Att få stryk av en bög

Det blinkar till. Minnet av dig och dina vänner. Ni som slog mot mina hårda tänder. Du lever, någonstans där ute. I världen. Jag lever här. Drömmer om dig var natt, hur du tryckte upp mig mot väggen. Hånskrattade åt mig och det jag ville vara. Hur du slog, slog, slog mot min skalle, mot mitt bröst, mot min magen. Din väns fot i min rygg. Hur ni ägde världen och jag var er slav.

Jag var inte som du, som ni. Men du var heller inte det du ville vara. Det vet jag nu. Nu inser du att det är så ditt liv ser ut. Ni drog i mitt hår, sparkade på mig, spottade åt mig, hånade allt det som jag stod för. Men jag var jag, en stolt individ. Du var offer för vad du trodde alla förväntade sig av dig. Det var dig det var synd om, inte mig.

Nu har du kommit ur din garderob. Vågar vara den du redan då var. Sin vän är död och begraven, ett offer för sitt eget liv. Men det hade varit skönt att veta allt det där redan då. Det hade varit lättare att känna smaken av blod i munnen efter att ni slagit mig.

Så mycket lättare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback