Att finna sig själv i någon annan
Jag är så glad över att jag fått ny kontakt med min kusin Esko. Vi är en stor, stor släkt men sedan mina morföäldrar dog 1994 så har kontakten med dem varit sporadisk. Men nu har jag fått en god kontakt med Esko och är hur glad som helst över det. Hade det inte varit för honom och Polare M så hade jag inte kommit en meter i lördags till exempel.
Sen finns det ju så många nyanser när man är med sin slkt, sitt "kött och blod". Man kan dela minnen av bortgågna släktingar, skratta åt gamla minnen och personer man känt. Plus att man vet att man delar många av livets problem och grubblerier.
Men Hiiri-släkten är en mycket brokig samling männiksor. Som en liten minivärld i världen på något sätt, men det som är gemensamt, själva grundessensen är att vi skrattar mycket. Både när livet är som allra bäst och vi skrattar många gånger ur oss sorgen när saker och ting blir jobbiga. Det är inte det att vi inte lider när vi har ont, men vi har skrattet som en ventil mot allt det sorgsna och ledsama som livet bjuder på.
Man mår liksom gott på något märkligt när man sitter med sin kusin och svamlar rena dumheter blandat med blodigt allvar. Våra föräldrar var syskon och deras föräldrar var knytpunkten i vårt liv, stammen på det träd som är hela släkten. Det är rätt häftigt när man tänker efter.
Sen finns det ju så många nyanser när man är med sin slkt, sitt "kött och blod". Man kan dela minnen av bortgågna släktingar, skratta åt gamla minnen och personer man känt. Plus att man vet att man delar många av livets problem och grubblerier.
Men Hiiri-släkten är en mycket brokig samling männiksor. Som en liten minivärld i världen på något sätt, men det som är gemensamt, själva grundessensen är att vi skrattar mycket. Både när livet är som allra bäst och vi skrattar många gånger ur oss sorgen när saker och ting blir jobbiga. Det är inte det att vi inte lider när vi har ont, men vi har skrattet som en ventil mot allt det sorgsna och ledsama som livet bjuder på.
Man mår liksom gott på något märkligt när man sitter med sin kusin och svamlar rena dumheter blandat med blodigt allvar. Våra föräldrar var syskon och deras föräldrar var knytpunkten i vårt liv, stammen på det träd som är hela släkten. Det är rätt häftigt när man tänker efter.
Kommentarer
Trackback