Att se livet i vitögat
Nope. Jag har inte kommit iväg än. Fan, jag har inte ens kommit i kläder än. Sitter i min älskade morgonrock och dricker kaffe och lurar på hur jag ska kunna gömma mig från världen. Det måste finnas en utväg. Nej inte den, nej nej. Nä, en annan. Kanske skulle man bara dra. Sticka från landet. Bosätta sig i nått fjärran landskap i ett varmt land. Sa han som inte ens pallar att ta bussen in till stan.
Nä, nått annat. Kanske ska jag knata till affären, köpa upp hela kontot på cigg och lasagne och bara låsa dörren och barrikadera allt med bräder och vägra öppna. Tja, en tanke så god som en ann, men jag känner att det inte rikigt håller hela vägen.
Tja, då återstår väl bara att se livet i vitögat och göra det bästa av det som är. Gå till affären och köpa de där ciggen som jag tjattrat om halva dagen, sätta mig och äta nått framför tvn och sedan somna i trygg förvissning om att i morgon sitter jag på bussen till Borås för att ta prover som visar att jag "lever ett nyktert och friskt liv". Hahaha, de kommer att fräta upp provrören är jag rädd för. Men det blir väl bättre med det alltsom våren kommer.
Det synes mig som om valen är skarp begränsade. JAg har liksom inte så mycket att välja på utom att tugga i mig det som serveras mig för att någon gång i framtiden kunna räcka lång näsa åt alla.
Så, jag tar väl på mig mina kläder, går promenaden till affären. Försöker tänka på precis ingeting hela tiden och blundar och hoppas att det håller.
I kväll ska jag sitta och minnas bättre dagar tillsammans med katten. Vi ska småprata och skratta åt minnet av hur före detta frun skuttade av livsglädje bara av att träffa mig. Nu är det andra tider, men det sägs ju att tiden inte är linjär så kanske kan jag frammana lite av den lycka jag kände då. Kanske kan jag få en skymt av nästa livsvän. Kanske är hon vacker som en sommardag, doftar av vanilj och gräddkola och blir än vackrare när hon ler? Jag vet inte. Allt det där ligger framför mig.
Nä, nått annat. Kanske ska jag knata till affären, köpa upp hela kontot på cigg och lasagne och bara låsa dörren och barrikadera allt med bräder och vägra öppna. Tja, en tanke så god som en ann, men jag känner att det inte rikigt håller hela vägen.
Tja, då återstår väl bara att se livet i vitögat och göra det bästa av det som är. Gå till affären och köpa de där ciggen som jag tjattrat om halva dagen, sätta mig och äta nått framför tvn och sedan somna i trygg förvissning om att i morgon sitter jag på bussen till Borås för att ta prover som visar att jag "lever ett nyktert och friskt liv". Hahaha, de kommer att fräta upp provrören är jag rädd för. Men det blir väl bättre med det alltsom våren kommer.
Det synes mig som om valen är skarp begränsade. JAg har liksom inte så mycket att välja på utom att tugga i mig det som serveras mig för att någon gång i framtiden kunna räcka lång näsa åt alla.
Så, jag tar väl på mig mina kläder, går promenaden till affären. Försöker tänka på precis ingeting hela tiden och blundar och hoppas att det håller.
I kväll ska jag sitta och minnas bättre dagar tillsammans med katten. Vi ska småprata och skratta åt minnet av hur före detta frun skuttade av livsglädje bara av att träffa mig. Nu är det andra tider, men det sägs ju att tiden inte är linjär så kanske kan jag frammana lite av den lycka jag kände då. Kanske kan jag få en skymt av nästa livsvän. Kanske är hon vacker som en sommardag, doftar av vanilj och gräddkola och blir än vackrare när hon ler? Jag vet inte. Allt det där ligger framför mig.
Kommentarer
Trackback