Att vara ensam

Jaha, det fick bli ett litet nervpiller, bäst att stämma i bäcken kände jag. Bakruset har nog inte lagt sig total än, det tar ju ungeför 3 dagar att avgifta sig så jag får väl ha lite tålamod. Det är nog det som spökar och gör att jag inte mår totalt förnöjt. För jag har då inget att klaga på. Inte alls. Katten mår bra, jag mår hyggligt förutom lite otrivsel i själen och lägenheten är så fin som den bara kan vara. Till och med vädret visar sig från sin fina sida idag.

Så jag behöver bara komma ner lite i varv så att jag faktiskt kan få något gjort. Jag vet att det låter som en motsättning mellan de där parametrarna. Men när jag snurrar upp i varv så får jag absolut inget utfört. Jag är fullt upptagen med att försöka varva ner så att jag inte mår dåligt. Börjar jag göra något i det läget så att jag fortsätter snurra igång så kommer en panikattack som på beställning. Så konstigt nog får jag mer gjort när jag är lugn och harmonisk än när jag är fylld av energi.

Men jag känner för att göra något trevligt i dag. Inte bara sitta på arslet hela dagen. Till affären skall jag som sagt eftersom kattmaten är mer eller mindre slut. Då får jag ju samtidigt en trevlig promenad, det brukar göra gott för både systemet och samvetet. Men först får jag masa mig in i duschen. Jag har bara inte kommit för mig än. Istället har jag druckit för mycket kaffe och rökt för många cigaretter. Jag borde veta bättre men....

Uscha vad det skulle vara trevligt att ha en dam vid sin sida nu. Men det där bara måste vänta lite känner jag. Annars är risken stor att jag bara letar efter en ny före detta fru och det vore inte rättvist mot den nya kvinnan. Så jag får ge mig till tåls tills jag är redo igen. Det tar nog ett tag tror jag. Jag känner mig rätt så rejält bränd den här gången, mest eftersom jag verkligen trodde på vårt förhållande och att jag sedan märkte att jag inte var beredd att göra mitt jobb som partner utan flöt ut i nån sort egen existens där jag bodde som i en bubbla bredvid resten av familjen.

Så jag har nog en lång väg att gå innan jag är beredd att kasta mig ut i tvåsamhet igen. Tills dess får jag ge mig till tåls lite, lära känna mig själv lite bättre än jag gör. Uppnå några av mina mål, framförallt skrivandet då. Kanske kan jag må bättre om jag fatiskt tar tag i det där och gör mitt allra bästa. För en gång skull.

Jag säger inte att mitt skrivande är speciellt på något sätt, men jag har fått bra respons på sockerdricka.nu och argus.nu på det jag plitat ihop så nått måste det ju finnas där i. Jag tror att jag är redo att skriva på riktigt nu, efter att ha övat mig vartenda dag i snart 2,5 år med bloggande och diktskrivande. Jag börjar nå ett eget språk i alla fall, sen om man gillar det eller inte är ju en annan sak.

Men jag finner ro i att skriva av mig. Att omsätta tankar, ideér och känslor till bokstäver och ord som kanske kan förmedla lite av det jag upplever.

Så innan jag ger mig ut på köttmarknaden igen så ska jag "föreverkliga" mig själv tänkte jag. Den som inte försöker misslyckas ju ständigt liksom. Med lite bättre självförtroende och en fungerande ventlil i livet så kanske jag är beredd att ta mig an ett förhållande igen. Men inte än. Inte som det ser ut nu när jag bara saknar nån att ligga bredvid på natten. Då vill jag att jag ska ligga där för att jag vill ligga bredvid just den personen.

Var sak har sin plats, jag får påminna mig om det när det sliter i ensamhetstarmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback