En evig väntan på modet

Så... obehagligt. Det brusar i hela mig. Allt skrämmer mig. Det räcker att katten kommer in rummet för att jag ska hoppa högt. Inte behagligt alls. Jag har inte den allra minsta aning om hur jag ska ta mig till affären. Det verkar bli en mardrömspromenad. Jag drar mig minst sagt.

Men, jag ska plocka i mig lite av mina piller och hoppas att det går vägen. Livet känns allt med som en mardröm som det inte går att vakna upp ur. Precis när allt skulle bli så bra, med lägenhet och allt, så brakar allt samman istället.

Jaja. tuff skit och hårda papper liksom. Till affären ska jag väl klara mig i alla fall. På nått sätt. Annars ligger jag väldigt, väldigt risigt till.

Kommentarer
Postat av: biffen

dagens låt...ack så enkel,men säger 1000 ord..http://www.youtube.com/watch?v=AwzaifhSw2c

2008-03-28 @ 18:00:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback