I väntan på nått

Jovars. Det är en viss skillnad på att krypa ur sängen bakfull och kliva ur sängen nykter. Jag måste påstå att jag förerdar att vakna vid mina sinnens fulla bruk. Om det inte bara vore så rofyllt att dricka så vore det inte alls svårt att avstå. Men det är ju som det är med det där.

Solen skiner in genom mina fönster och katten ligger på fönsterbrädan och tittar ut på allt det roliga som händer utanför förnstret. Det kan inte vara så farligt mycket för det är stilla som i ett begravningkapell där ute för tillfället. Hela världen ligger väl och sover kan jag tro.

Jag är lite sugen på att knata till affären för att köpa kattmat. Men den öppnar väl inte innan 10 eller 11 eller nått sånt idag kan jag tro. Så jag får väl passa på att ta det lugnt fram tills dess.

Jag har gått och blivit sällskapssjuk. Ett synnerligen gott tecken på att jag börjar komma ur depressionens djupaste grepp. När man är deprimerad vill man helst bara dra sig undan alla männiksor. Så funkar jag i alla fall. Men nu så känner jag för att ha någon att snattra med. Inte så illa. Både nykter och pigg på en och samma gång. Ett säkert vårtecken. Har man väl tagit sig kalla svarta vintern till påsk så vet man att våren står precis bakom dörren. Sen kommer sommaren, ljus och välkomnnade. Ljumna vindar, gräsmattor att ligga på.

Det ska bli så skönt. Synd bara att man inte har någon att dela den med. Jag måste erkänna att jag är lite less på att vara singel. Jag tror aldrig jag har varit singel så här länge i hela mitt liv. Men lite berodde nog på att jag och före detta frun var så goda vänner, länge, efter skillsmässan. Men nu har ju hon försvunnit i mitt liv och då blev det bra tomt efter henne.

Inte så att jag på något sätt är desperat och hoppar på första bästa tåg. Nä, inte så. Men det vore trevligt att bli kär igen. Men det löser sig misstänker jag. Det brukar göra det det där. Ena stunden är man så ensam man kan bli för att nästa önska att man fick en kväll för sig själv. Sällan är man helt nöjd förutom de där första spännande veckorna.

Nä, jag har min katt och mina böcker. En hel del filmer jag inte sett än. Snart kan man sitta på balkongen med en kaffe och en bok och bara njuta av livet. Jag har en miljard stället att uppsöka och upptäcka här i skogarna runt omkring. Jag tänkte jag skulle ta en promenad ner till den gamla Viskaforsfabriken där jag jobbade på lagret när jag var 17 för att titta mig omkring lite. Det var där jag sabbade min rygg genom att lasta traktordäck i parti och minut på lastbilar. 15 år i vården har inte gjort den bättre precis. Men så är det med det hela. Lite smärta då och då är inte farligt.

Nä, jag får väl ge mig till tåls lite. Passa på att bara njuta av att ta det lugnt. Nästa vecka så är det stormöte på missbruksenheten där det skall bestämmas om jag ska tillhöra dem eller psyk. Mig spelar det mindre roll så länge jag får adekvat hjälp med min ångest. Det där med alkolen och ångesten går ju lite hand i hand. Men nog är det lättare att avhålla sig från alkohol om man är ångestdämpad.

Så. det finns saker att göra, ting att upptäcka och männiksor att möta. Gott så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback