WoBWorld

Idag är för länge sedan nu. Vi famlar bland tidens alla hål. Stapplar mellan klockans visare och pekar mot det vi tror ska bli. Hallå, ser du mig? Luften är tunn på denna höjden. Vi kippar efter andan, suger girigt i oss syre och vatten. Ännu ett glas med genomskinligt vin, en drog för oss om inte vågar.

Vaknar på ett golv, fortfarande full. Utan vett eller etikett. Ingen stämpel, inte än. Men ni väntar på mitt fall, se hur jag skrapar knän och armbågar. Väntar på det kalla blodet. Mina vänner är en dröm och min kärlek ett misstag. Var inte oroligt, snart är det din tur. Att falla, ramla, tumla nerför livets allra blankaste backe.