Lite närmare döden

Det börjar mörkna nu och samtidigt dyker de första fjärilarna upp i magen inför bussresan i morgon. Jag går här och knatar i lägenheten, fram och tillbaka. In i köket, röka en cigg, in till datorn i vardagsrummet, mellanlandar i sängen. Pratar med Chips, katten. Hon svarar inte men jag tror att hon fattar budskapet. Husse är nervös. Snornervös. Det ska bli intressant att se om det blir någon sömn överhuvudtaget i natt. Jag kan berätta i all förtrolighet att jag inte räknar med många minuters sömn. Men vem vet, det kanske funkar. Man ska aldrig säga aldirg.

Kanske sitter jag i morgon och undrar vad fan jag var så upprörd över. Nu är jag ju ingen nybörjare på detta här med min panikångest, åren har lärt mig lite vart mina gränser går och vad jag klarar trots att jag går över gränserna. Min erfarenhet pekar på en mardrömsresa till La Stada och en lika mardrömslik resa hem igen.

Men som sagt. Varför sitta och noja sig över det nu, ett halvt dygn innan det är dags att slukas av bussen.

När jag ändå är i stan ska jag ta vägen förbi tant mamma. Om jag orkar det vill säga. Men tanken är så ialla fall.

Men det är i alla fall fredag i morgon. Inte så illa. Konstigt nog så sitter det där i, att helgen är lite speciell, trots att jag inte jobbat på 3 år. Men vardag är vardag och helg är helg fortfarande. Märkligt egenligen. Man kan tycka att det borde flyta ihop till ett enda minuttickande.

Nä. Nu är det dags att knata till köket för att röka ännu en av mängder av cigg. Lite närmare döden för varje bloss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback