Mina lager
Herregud vad tråkigt det är att vara nykter. Det känns som om inget räcker. Men är man tankad kan man ju sitta i en garedob och ha det trevligt.
Men jag har skrivit av mig lite i min "hemliga blogg". Det är en tredje blogg jag skriver i, bara för mig och ingen annan. Det känns rätt ok att ha tre lager att röra sig mellan. Expressen-bloggen där jag håller det lite mer allmänt, den här som jag har där bara vissa har tillgång till mina lite "äktare" känslor och handlingar. Sen har jag min alldels egna blogg som jag använder som avfallskvarn. Där mal jag ner allt skit som rör sig i skallen på mig och som jag inte har lust att dela med mig av. Där kan jag även skriva vad jag tycker och känner utan att vara rädd för att såra någon. Ingen kommer ändå att läsa det jag skriver.
Men det är väl så vi lever våra liv. I olika lager, lite beroende på vem man pratar med eller lyssnar till. Man säger ju inte samma saker till sin älskade som man säger på jobbet. Man är en liten annorlunda person i kassan på Ica än man är på jobbet och ytterligare en annan när man vaknar hemma på lördagen.
Att skriva har blivit ett gift för mig. Jag är mycket medveten om att verkanshöjden inte är så hög direkt men det är mitt språk, mitt liv, mina tankar och min skalle det kommer ut. Visst balanserar jag hela tiden på gränsen mellan det privata och det personliga och ofta går jag över gränsen kanske. Men jag har svårt att låta saker finnas till i mig utan att berätta om dem . Det gäller även mig som privat person. "In real life" liksom.
Nä det är väl som de säger i "Shreck", människan består av lager som en lök. Jag har i alla fall tre när det gäller mitt skivande. Sen finns ju det fjärde lagret, min poesi och mina noveller där man hela tiden kan tolka det hela lite som man vill. Jag har märkt när jag lagt ut det hela på sockerdricka.nu och argus.nu att folk läser in nått helt annat än det jag tänkte på. Men det använder sina liv som förförståelse och ofta blir de nöjda med det som de läser i ialla fall.
Men ibland får man tänka sig för. Före detta frun blev klart missnöjd med en sak jag skrev häromdagen och jag som uppfattade saken på ett helt sannat sätt blev såklart förbannad. Så klart eftersom det sårar mig att hon stänger ute mig från sitt liv totalt. Så jag förbjöd henne att läsa min blogg. Men såklart var det ett totalt fel beslut. Om jag skriver om henne, vilket trots att jag sagt annat innan kommer ske, så har hon även rätt att läsa om det när andra personer kan läsa om det. Så jag ska skriva ett mail till henne och ta tillbaka det hela. Det betyder ju inte att hon kommer att läsa för hon har sagt att hon inte vill ha med mig att göra mer. Men det är i alla fall rätt att hon har rätt att läsa om det och även kommentera om hon uppfattar saker som fel.
Det där med att driva blogg är ett nytt sätt att uttrycka sig och det är lätt att det blir fel. Man glömmer lätt där man sitter i sin ensamhet att en massa andra läser det man skriver och kan bedöma saker helt efter eget huvud. Nu är ju denna bloggen extrem i sin litenhet. Det handlar om ett trettiotal människor som har tillgång till den. Jag ahr väl någonstans mellan 16-23 läsare om dagen kanske. En del lite oftare, en del slinker in nån gång i veckan bara. Men så har jag varit rätt så ogenerös med att ge ut lösenordet med. Jag vill vara säker på att inget av det jag skriver kommer fram till mina barn eller deras kompisar. De ska inte behöva lida för att pappa är sjuk och alkoholiserad och ensam.
Det hela ballade ur när mina stora barns moder blev anmäld till socialen för att jag var en olämplig far. Det var en stor tragedi för både henne och för mig. Givetvis så avskrev socialen det hela eftersom det mesta var taget ur luften och framför allt feltolkat. Att jag är som jag är försöker jag låta påverka mina stackars barn så lite som möjligt.
Detta plus att jag redan precenterat mitt liv och min kontakt med mina barn helt öppet till socialen gjorde det hela enklare. Men det var inte roligt. För någon. Så nu är jag desto restrektivare.
Jag vet att vissa här som läser denna bloggen känner mig relativt nära. Jag är även säker på att er bild av mig har justerats kraftigt sen när ni började läsa mig blogg. Men jag är inte varken det ena eller det andra. jag är allt. Den ni kände innan är en del av mig, lika mycket som den som skriver här. Det är bara olika lager av mig.
Så, summa summaron. Jag driver 3 bloggar. Kanske växer det till 4, fan vem vet. För man upptäcker olika lager hos sig själv allt som livet rullar på har jag märkt. Men det vore väl förbannat otrevligt att vara endemensionell?
Men jag har skrivit av mig lite i min "hemliga blogg". Det är en tredje blogg jag skriver i, bara för mig och ingen annan. Det känns rätt ok att ha tre lager att röra sig mellan. Expressen-bloggen där jag håller det lite mer allmänt, den här som jag har där bara vissa har tillgång till mina lite "äktare" känslor och handlingar. Sen har jag min alldels egna blogg som jag använder som avfallskvarn. Där mal jag ner allt skit som rör sig i skallen på mig och som jag inte har lust att dela med mig av. Där kan jag även skriva vad jag tycker och känner utan att vara rädd för att såra någon. Ingen kommer ändå att läsa det jag skriver.
Men det är väl så vi lever våra liv. I olika lager, lite beroende på vem man pratar med eller lyssnar till. Man säger ju inte samma saker till sin älskade som man säger på jobbet. Man är en liten annorlunda person i kassan på Ica än man är på jobbet och ytterligare en annan när man vaknar hemma på lördagen.
Att skriva har blivit ett gift för mig. Jag är mycket medveten om att verkanshöjden inte är så hög direkt men det är mitt språk, mitt liv, mina tankar och min skalle det kommer ut. Visst balanserar jag hela tiden på gränsen mellan det privata och det personliga och ofta går jag över gränsen kanske. Men jag har svårt att låta saker finnas till i mig utan att berätta om dem . Det gäller även mig som privat person. "In real life" liksom.
Nä det är väl som de säger i "Shreck", människan består av lager som en lök. Jag har i alla fall tre när det gäller mitt skivande. Sen finns ju det fjärde lagret, min poesi och mina noveller där man hela tiden kan tolka det hela lite som man vill. Jag har märkt när jag lagt ut det hela på sockerdricka.nu och argus.nu att folk läser in nått helt annat än det jag tänkte på. Men det använder sina liv som förförståelse och ofta blir de nöjda med det som de läser i ialla fall.
Men ibland får man tänka sig för. Före detta frun blev klart missnöjd med en sak jag skrev häromdagen och jag som uppfattade saken på ett helt sannat sätt blev såklart förbannad. Så klart eftersom det sårar mig att hon stänger ute mig från sitt liv totalt. Så jag förbjöd henne att läsa min blogg. Men såklart var det ett totalt fel beslut. Om jag skriver om henne, vilket trots att jag sagt annat innan kommer ske, så har hon även rätt att läsa om det när andra personer kan läsa om det. Så jag ska skriva ett mail till henne och ta tillbaka det hela. Det betyder ju inte att hon kommer att läsa för hon har sagt att hon inte vill ha med mig att göra mer. Men det är i alla fall rätt att hon har rätt att läsa om det och även kommentera om hon uppfattar saker som fel.
Det där med att driva blogg är ett nytt sätt att uttrycka sig och det är lätt att det blir fel. Man glömmer lätt där man sitter i sin ensamhet att en massa andra läser det man skriver och kan bedöma saker helt efter eget huvud. Nu är ju denna bloggen extrem i sin litenhet. Det handlar om ett trettiotal människor som har tillgång till den. Jag ahr väl någonstans mellan 16-23 läsare om dagen kanske. En del lite oftare, en del slinker in nån gång i veckan bara. Men så har jag varit rätt så ogenerös med att ge ut lösenordet med. Jag vill vara säker på att inget av det jag skriver kommer fram till mina barn eller deras kompisar. De ska inte behöva lida för att pappa är sjuk och alkoholiserad och ensam.
Det hela ballade ur när mina stora barns moder blev anmäld till socialen för att jag var en olämplig far. Det var en stor tragedi för både henne och för mig. Givetvis så avskrev socialen det hela eftersom det mesta var taget ur luften och framför allt feltolkat. Att jag är som jag är försöker jag låta påverka mina stackars barn så lite som möjligt.
Detta plus att jag redan precenterat mitt liv och min kontakt med mina barn helt öppet till socialen gjorde det hela enklare. Men det var inte roligt. För någon. Så nu är jag desto restrektivare.
Jag vet att vissa här som läser denna bloggen känner mig relativt nära. Jag är även säker på att er bild av mig har justerats kraftigt sen när ni började läsa mig blogg. Men jag är inte varken det ena eller det andra. jag är allt. Den ni kände innan är en del av mig, lika mycket som den som skriver här. Det är bara olika lager av mig.
Så, summa summaron. Jag driver 3 bloggar. Kanske växer det till 4, fan vem vet. För man upptäcker olika lager hos sig själv allt som livet rullar på har jag märkt. Men det vore väl förbannat otrevligt att vara endemensionell?
Kommentarer
Trackback