Power of my love
Det här är inga unika tankar. De har upptagit mänskligheten i flera tusen år. Men ändå.
Det är märligt vilken kraft det finns i kärleken. Den kan lyfta upp den allra sorgsna personen likväl som den kan däcka den allra mest positiva människan. Sen kan hela och hjälpa samtidigt som den kan slita itu och riva sönder ett hjärta. Man slutar aldrig förvånas över dess mångsidighet. Eller i hur många olika former den kan förekomma. Kärleken till en vän, ett husdjur eller ens egna barn eller barnbarn. Kärleken till en förälder som gör att man står ut med den hur dumma de än är. Den heta åtråns kärlek till en kvinna eller man. Kärleken till en plats eller helt enkelt ett minne.
Man kan älska en sång och man kan falla huvudstupa för ett utseende. Eller helt enkelt kärleken till livet och alla dess möjligheter.
Själv låter jag allt för ofta kärleken förvandlas till ägenderätt och svarsjuka. Jag har svårt att släppa taget. Att låta den jag älskar älska någon annan. Jag har just genomgått 14 månader av dessa känslor. Det är först nu jag kunnat släppa taget. Kraften i min kärlek hade förvandlats till något negativt, förstörande. Men nu känns det som att jag är färdig med hela historien. Dags att vända ögonen mot något annat. Om sedan kärleken dyker upp i formen av en kvinna vet jag inte. Kanske börjar jag rent av älska mig själv. Men vakuumet är borta. Låtom saker vara som de äro. Liksom.
Nu ska jag äntligen få ett nytt hem i ny miljö. Då riktigt känner jag hur den förstörande kärleken släpper och ersätts med en förståelse och att en period i mitt liv är över för alltid. En människa jag en gång kände har blivit någon annan. En person jag inte får vare sig grepp på eller känner mig hemma med. Tiden går och människor förvandlas, förändras och går vidare och det är dags att även jag tar klivet ut i livet.
Men visst är det underligt vilken kraft det bor i kärleken?
Det är märligt vilken kraft det finns i kärleken. Den kan lyfta upp den allra sorgsna personen likväl som den kan däcka den allra mest positiva människan. Sen kan hela och hjälpa samtidigt som den kan slita itu och riva sönder ett hjärta. Man slutar aldrig förvånas över dess mångsidighet. Eller i hur många olika former den kan förekomma. Kärleken till en vän, ett husdjur eller ens egna barn eller barnbarn. Kärleken till en förälder som gör att man står ut med den hur dumma de än är. Den heta åtråns kärlek till en kvinna eller man. Kärleken till en plats eller helt enkelt ett minne.
Man kan älska en sång och man kan falla huvudstupa för ett utseende. Eller helt enkelt kärleken till livet och alla dess möjligheter.
Själv låter jag allt för ofta kärleken förvandlas till ägenderätt och svarsjuka. Jag har svårt att släppa taget. Att låta den jag älskar älska någon annan. Jag har just genomgått 14 månader av dessa känslor. Det är först nu jag kunnat släppa taget. Kraften i min kärlek hade förvandlats till något negativt, förstörande. Men nu känns det som att jag är färdig med hela historien. Dags att vända ögonen mot något annat. Om sedan kärleken dyker upp i formen av en kvinna vet jag inte. Kanske börjar jag rent av älska mig själv. Men vakuumet är borta. Låtom saker vara som de äro. Liksom.
Nu ska jag äntligen få ett nytt hem i ny miljö. Då riktigt känner jag hur den förstörande kärleken släpper och ersätts med en förståelse och att en period i mitt liv är över för alltid. En människa jag en gång kände har blivit någon annan. En person jag inte får vare sig grepp på eller känner mig hemma med. Tiden går och människor förvandlas, förändras och går vidare och det är dags att även jag tar klivet ut i livet.
Men visst är det underligt vilken kraft det bor i kärleken?
Kommentarer
Trackback