Tack Esko

Jag pratade en stund med Kusin Esko på telefonen och hörde mig själv skratta. Tänk, att så mycket ångest, oro och ilska kan resultera i ett skratt bara man fick prata med någon som var som en själv, någon som delar samma stam och som man trivs med, som man delar dålig, dålig humor med.

Det där lilla telefonsamtalet gjorde min dag. När man får skratta så når inte sorgen en. Ingen ångest kan slå genom skrattets stålplåtspansar.

Tja vad säger man? Tack Esko!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback