Trampa på någon kanske vore nått

Jag önskar jag fann ett svärord som kunde beskriva vad jag känner. Men det finns inget.

Men det slår mig med häpnad en sak. Att hela mitt liv har jag varit tvungen att slå underifrån, antingen mot större personer eller mot mer personer. Men inte en enda gång har jag känt mig lockad att slå nedåt.

Visst, det har hänt att det har hänt. Eller var man ska säga. Jag har tryckt ner männiksor verbalt utan att fatta det. MEn jag har aldrig känns någon lust att trampa någon på tårna. Jag har hållt med, slätat över, även fast jag lätt skulle kunna klanka ner på personen. En människa jag lätt kommer att tänka på hade varit så lätt att bara krossa på fem minuter, men jag lät henne köra med mig gång på gång. (NEj, ingen av dem jag varit ett par med).

Men jag vet inte. Vad har jag tjänat på det? Inte ett skit. Kanske skulle jag lära mig vara ett arsle? Ett svin. De verkar ha lättare liv om jag ska vara ärlig. De som inte tvekar att trampa på sin nästa.

Jag vet inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback