Utbrunnen passion
Ok. Det där med att sova verkar inte vara min grej för tillfället. Somnade vid 03.00 efter att ha varit vaken i ett dygn och vaknade igen vid 07.30. Pigg som en lärka.
Jag, manisk? inte då :-)
Men livet känns ok. På Facebook fick jag reda på att före detta frun är i ett nytt förhållande. Jag visste det givetvis redan före jag såg det på nätet, men det hade varit trevligt av henne att berätta en sån sak för sin före detta make själv. Men det hela förklarar allt. Varför hon bara försvann. Precis som jag sagt tidigare i nått blogginlägg, "det var precis detta hon lovade inte skulle ske". Men där ser man. Lita inte på någon.
Konstigt nog, med tanke på vilken passion jag haft för henne så känner jag ingenting förutom en nyfikenhet på vem den lycklige kan vara. Jag tippar på nån från gymmet, speciellt den där tränaren som hon tjattrat om så länge. Men jag kan ha fel.
Det är märkligt, men eftersom jag kände på mig detta så kanske kroppen säger till att stänga av alla ventiler. MEn jag känner absolut ingenting inför henne längre. Visst glädjs jag åt det hon gav mig, alla turer i hennes lilla bil, "non***". Men resten av känslorna verkar vara borta.
Eller så slår det hela till om någon dag när jag fått smälta det hela. Jag vet inte. Just nu känns det bara lite tomt eftersom jag förlorat min bästa vän. Inga mer samtal om livet, döden, barn, krig och fred. Det måste jag erkänna.
Men det var dags. Det har ju ändå gått ett helt år liksom. Så. Det är bara att tugga i sig och se glad ut och framförallt vara glad för hennes skull. Jag önskar henne lite lycka efter all misär jag skapade i hennes liv.
Jag, manisk? inte då :-)
Men livet känns ok. På Facebook fick jag reda på att före detta frun är i ett nytt förhållande. Jag visste det givetvis redan före jag såg det på nätet, men det hade varit trevligt av henne att berätta en sån sak för sin före detta make själv. Men det hela förklarar allt. Varför hon bara försvann. Precis som jag sagt tidigare i nått blogginlägg, "det var precis detta hon lovade inte skulle ske". Men där ser man. Lita inte på någon.
Konstigt nog, med tanke på vilken passion jag haft för henne så känner jag ingenting förutom en nyfikenhet på vem den lycklige kan vara. Jag tippar på nån från gymmet, speciellt den där tränaren som hon tjattrat om så länge. Men jag kan ha fel.
Det är märkligt, men eftersom jag kände på mig detta så kanske kroppen säger till att stänga av alla ventiler. MEn jag känner absolut ingenting inför henne längre. Visst glädjs jag åt det hon gav mig, alla turer i hennes lilla bil, "non***". Men resten av känslorna verkar vara borta.
Eller så slår det hela till om någon dag när jag fått smälta det hela. Jag vet inte. Just nu känns det bara lite tomt eftersom jag förlorat min bästa vän. Inga mer samtal om livet, döden, barn, krig och fred. Det måste jag erkänna.
Men det var dags. Det har ju ändå gått ett helt år liksom. Så. Det är bara att tugga i sig och se glad ut och framförallt vara glad för hennes skull. Jag önskar henne lite lycka efter all misär jag skapade i hennes liv.
Kommentarer
Trackback