WoBWorld

Vore det inte så uppenbart att jag inte riktigt frisk i kroppen så skulle jag ändå veta att nått är på gång för jag har märkt att jag fått en ökad ångest igen. Det är den där lilla motorn som surrar inom mig som har satt igång igen. Så samtidigt som jag är jättetrött så är jag även huperstressad. En märklig kombination kan man tycka och ja, det är väl det.

Men den där ångesten har klamrat sig fast i mig, inuti bröstet där den regerar helt ohotat. Tanken på att ta sig till affären blir avlägsen, färgad betonggrå och skrovlig som en gammal, gammal sten. För tänk om ångesten ökar, skenar där i affären. Det var ett tag sedan nu, jag har ju mått bättre med min nya dos av min medicin. Men är jag förkyld så sätter det sig även på nerverna så att säga.

Det konstiga är att blir man däremot riktigt sjuk, alltså med hög feber och annat elände, då håller sig ångesten långt bort. Precis som om den vet att det inte är någon idé att försöka konkurrera med bultande huvudvärk och galopperande febertoppar.

Jaja. Det blir väl bättre kan jag tro. Bara jag klarat av den där trippen till affären så är ju det avklarat.