Att spinna underbara planer

Vad tusan ska jag ta mig till med alla timmar fram tills kvällens tvprogram börjar? Städat har jag, tvättat har jag. Nån bra bok har jag inte heller. I alla fall ingen som jag orkar hålla uppe koncentrationen tillräckligt länge för att komma in i. Kanske en film? Nja, jag har ju några på hårddisken som jag spelat in från tv. Det kanske vore nått? Äh, fan, jag vet inte. En gryende känsla av missmod griper mig så sakteliga. Tråkigt. Jag vill ha lite fart och fläkt. Nu skulle det passa finemang att ha en fest att se fram mot. Men det fullkomligt lyser om det faktum att jag inte har den allra minsta fest att tänka på. Så jag blir väl sittande här ute i Viskafors och funderar på vad jag sak göra.

En promenad? Ja, det var inte en helt fel idé. Lite frisk luft och motion. Då kan jag passa på att knata till affäre och handla mer julmust att frossa i. Tyvärr så har alla de floder av julmust jag hällt i mig allt sedan de först dök upp i affären illa skadat min mage. Den är sur som ätticka och det första jag gjorde i morse var att ta en magtablett för att försöka blidka acidandarna lite. Det är tydligen inte bara öl som kan ställa till det i kistan. Men, jag slipper ju baksmällan så jag ska väl vara glad och lycklig för det kan jag tro.

Chips, katten, ligger i sin fåtölj och ägnar sig åt det hon gör allra bäst. Sover. Eller slumrar kanske är en bättre beskrivning på tillståndet för öronen roterar i skallen på henne som ett par radar som sveper över rummet för att upptäcka spännande saker. Men det ser trots det mycket vilsamt ut.

Ute är det grått, grått, grått så till den milda grad att jag börjar misstänka att jag blivit färgblind när jag tittar ut. De enda färgklickarna är bromsljusen på bilarna som åker förbi här ute på vägen. Resten är grått som pölsa. Men det regnar i alla fall inte, det är ju bra det. Alltid nått.

Nä, jag tror jag tar och lägger mig på sängen och lyssnar till Gessles senaste skiva. Jag brukar då rakt inte lyssna till Halmstadsonen, möjligen har jag någon gång i urtiden lyssnat till Roxett, jag har i alla fall en skiva som vittnar om det. Men för tusan, den här senaste saken han släppt är ju precis hur bra som helst. Hur kommer det sig att en karl på snart 50 år och som redan har erövrat världen en gång och borde vara trött och mått kan åstadkomma något så här studsigt och fartfyllt och dessutom fullproppat med klistermelodier? Märkligt. Men bra så bra.

Så. Låt oss räkna ihop mina planer för dagen. Vila lite på sängen, duscha, ta en promenad, handla, laga mat, titta på tv, sova. Ungefär så ser det ut, i alla fall i teorin. Planen kan mycket väl revideras allt eftersom. Men jag börjar med det jag är bäst på. Alltså, mot sängen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback