Jag är så jävla meningslös

Jag är så jävla meningslös. Jag har tappar greppet totalt de sista 4 åren. Bara tapat, ramlat, nerför, slagit mig mot den hårda stenen och fallit lite till i en tyngdlös rymd där jag likt förabannat ramlar. Mitt liv befinner sig på botten. Hoppas jag.

Jag har annars levet ett bra liv, trots ångest och depression som följt mig. Mött vackra kvinnor, intressant männiksor. Jobbat med det jag älskar. Läst på högskolan och lärt mig mycket om mina medmänniksor och mig själv. Stigit som en ballong, en kork i vatten. Men sen hände något, jag vet inte, kanske var det så att jag själv släppte taget och lät mig glida ner över gränsen? Men nu sitter jag och har fan ingen liv. Alls. Igår låg jag och spelade Harpan på datorn eller skakade mig fram eller drack öl eller låg och svettades enorma mängder. Det enda vettiga jag gjorde var att ta en promenad till affären. Men ska det vara så här? Att en hyggligt beläst, lagom begåvad, rolig, vissa dagar charmig, karl på snart 40 år ska ligga och spela Harpan en hel lördag och hoppas att katten kommer in så att han får nått sällskap?

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Var jag ett elakt barn? Nä, jag var ett egensinigt barn, det var det enda. Jag har gjort elaka saker, det är jag medveten om. Men har jag snart inte betalt färdigt? Är det rätt att min äldsta som ska behöva må dåligt för det jag gjort?

Jag vet inte hur mycket längre jag orkar till. Jag har förlorat allt förutom lägenhet, min mor och min katt. Mina barn ser mig som en parentes, någon som dyker upp då och då, när han mår bra. Nån kvinna har jag inte, någon som kan hålla mig sällskap och som jag kan skämma bort. Inget jobb, ingen hälsa, knappt några bra dagar. Förutom de där första 10 minuterna varje dag när jag dricker dagens första kopp kaffe och röker en cigarett. Men sen dör det hela genom hjärtklapning och svarta tankar.

Jaja, nu är det andra halvlek i fotbollen. Låt mig försöka njuta av det. Om det går.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Ja varför är det så jävla SVÅRT att LEVA?!

Men du är iaf inte meningslös, så det så! Du måste bara försöka hitta tillbaka till meningen inför dig själv så att du kan må bra igen......och det är ju lättare sagt än gjort förstås.



När det gäller barnen så verkar du ju iaf inte vara en "parantes" för din älsta son, tänk på det att han säkert uppskattar den relation ni fått nu jättemkt, att han kan känna att du vet vad han talar om, det är mkt värt ska du veta!

Postat av: Wob

Tack. Jo, jag sitter just och pratar med min äldsta son på msn och det känns såååå bra. Livet får mening och mål.

2008-11-10 @ 16:34:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback