På tal om den dagen du levde

Hemskt vad tiden går. Men jag har hunnit med att fixa till den allmänna röran i köket i alla fall. Frosten ligger kvar utanför mina fönster och det är fan vinter. Vem kunde tro det i november? Men härinne så är elementen på för full fart och perkulatorn står och spottar kaffe. Jag borde kanske ta den där städningen jag pratat om i en vecka nu men fan orka. Det känns lite som att det kan vänta. Så länge det ser snyggt ut så får det vara liksom. Sen att det ligger katthår överallt får jag skylla på... katten. Typ.

Men jag väntar på att tant mamma ska ringa och säga att de är på väg. Det ska bli skönt att komma ut lite. Jag gillar Allhelgonahelgen på nått sätt. Det brukar vara vit frost och familjen. Gå tillsammans med en massa männiksor på en kyrkogård och låta de döda tala en liten sekund.

Men nu som jag satt och skrev detta så ringde den kvinna som födde mig och berättade att de kommer och hämtar mig. Så varför sitter jag här och skriver?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback