Alkoholism är lätt att uppnå
Jag hörde på tv att allt fler ungdomar väljer att helt och hållet skippa alkohol. Så jäkla bra. Min egen son, min äldsta är en av dem, ialla fall för tillfället. Han har haft några fyllor och kommit på att det inte är värt det. Ingen är gladare än jag. Vi har under åren pratat mycket om det där med riskerna att dricka alkohol och allt elände som kan följa med det. Speciellt har vi pratat om den aspekten att det finns gott om dåliga exempel i hans släkt, bland annat jag som är flyflängande alkoholist. Allt för många gånger har grabben hört sin far kräkas på lördag morgon och sedan sett samma far tvinga i sig en öl som sedan kommit upp lika fort. Även min dotter som är 15 har än så länge avstått alkohol även om det förekommer i hennes närhet och möjligen har hon provat lite nån gång. Men det är som hon säger till mig "jag vet inte om jag skull våga". Även hon har sett avigsidorna genom mig.
Jag tror att jag nått fram till mina barn om att alkohol är kass. För jag tycker verkligen det. Det är liksom inte värt det. Allt för många tycker de har koll fast de egentligen är lådvinsalkisar. De som bara tar ett glas vin på fredagskvällen och som sedan vaknar i gårdagens kläder och en besk smak i munnen. Visst, många klarar av att dricka förnuftigt, det är sant. Men allt för många som tror sig vara på rätt sida gränsen är tyvärr på fel plats i livet. Man behöver inte sitta på bänken för att vara alkoholist.
Själv borde jag verkligen inte dricka. Precis som Hjulia påpekade efter min förra dunderfylla, en som har dokumenterad alkoholism och dessutom är ett vandrande apotek borde inte dricka. Jag vet det så väl men förmår mig inte att sluta helt. Det ligger en sorg i det hela, det är en så stor del av livet (helt klart är det fel att det är så men faktum kvarstår) att det är svårt att bara lyfta ut den delen ur tillvaron. För det mesta blir jag inte så ofta full, men när jag blir full så blir jag kanontankad och gör en massa dumma saker. Jag har helt enkelt inte den spärren som andra har, att sluta när det är läge. Jag dricker tills jag tuppar av eller i alla fall somnar. Eller tills allt är slut.
Men jag kan också dricka lite lagom. I vissa lägen. Problemet kommer oftast i sociala sammanhang. Sen dricker jag ju överlag för mycket. Min konsumtion ligger långt över det som kan kallas ett riskbeteende.
Så jag är glad när jag hör att dagens unga väljer ett annat liv. För ärligt talat. Är det värt att ta risken att just du sak utveckla en alkoholism? Det är lättare än man tror. Det kommer smygande. Mig tog det ungefär 20 år att komma till den punkten att jag plötsligt fann mig själv på torken utan att jag kunde förstå vad jag gjorde där.
Så, kära son, dotter och andra son. Jag är stolt och glad över att ni väljer att avstå alkohol. Gör inte om mina misstag.
Jag tror att jag nått fram till mina barn om att alkohol är kass. För jag tycker verkligen det. Det är liksom inte värt det. Allt för många tycker de har koll fast de egentligen är lådvinsalkisar. De som bara tar ett glas vin på fredagskvällen och som sedan vaknar i gårdagens kläder och en besk smak i munnen. Visst, många klarar av att dricka förnuftigt, det är sant. Men allt för många som tror sig vara på rätt sida gränsen är tyvärr på fel plats i livet. Man behöver inte sitta på bänken för att vara alkoholist.
Själv borde jag verkligen inte dricka. Precis som Hjulia påpekade efter min förra dunderfylla, en som har dokumenterad alkoholism och dessutom är ett vandrande apotek borde inte dricka. Jag vet det så väl men förmår mig inte att sluta helt. Det ligger en sorg i det hela, det är en så stor del av livet (helt klart är det fel att det är så men faktum kvarstår) att det är svårt att bara lyfta ut den delen ur tillvaron. För det mesta blir jag inte så ofta full, men när jag blir full så blir jag kanontankad och gör en massa dumma saker. Jag har helt enkelt inte den spärren som andra har, att sluta när det är läge. Jag dricker tills jag tuppar av eller i alla fall somnar. Eller tills allt är slut.
Men jag kan också dricka lite lagom. I vissa lägen. Problemet kommer oftast i sociala sammanhang. Sen dricker jag ju överlag för mycket. Min konsumtion ligger långt över det som kan kallas ett riskbeteende.
Så jag är glad när jag hör att dagens unga väljer ett annat liv. För ärligt talat. Är det värt att ta risken att just du sak utveckla en alkoholism? Det är lättare än man tror. Det kommer smygande. Mig tog det ungefär 20 år att komma till den punkten att jag plötsligt fann mig själv på torken utan att jag kunde förstå vad jag gjorde där.
Så, kära son, dotter och andra son. Jag är stolt och glad över att ni väljer att avstå alkohol. Gör inte om mina misstag.
Kommentarer
Trackback