WoBWorld

Nå, har WoB kommit någonstans nu så här några timmar in på dagen? Nope, inte en meter ens. Dammsugaren står fortfaraden i garderoben, dammtrasan hänger övergiven och moppen ropar ensligt på lite uppmärksamhet. Själv sitter jag tryggt framör datorn och kommer inte längre som sagt.

Allt mer lurar jag på om det verkligen behövs städas. Det är ju mer eller mindre dammfritt mest överallt. Kanske räcker det med en snabb dammsugning, städa badrummet och bädda rent i sängen? Fast det klart. Då kan jag lika väl damma med och moppa golven. Jag bor ju liksom inte i ett slott precis, utan det är litet och lätthanterligt. Nått jag verkligen borde göra är att panta alla burkar jag har i den stora garderoben. Men det är en sån överväldigande mängd att jag drar mig för att ens börja. Men som idé är det inte dumt.

Men jag har i alla fall börjat lite smått, trots min inneboende slöhet. Jag har öppnat balkongdörren och vädrar lite. Det behövdes. Här var det innstängt och kvalmigt. Men nu viner vinden in och tar tag i all gammal unken luft och lyfter ut den och ersätter tomrummet som uppstår med ny, frisk luft. Alltid ett steg på vägen liksom.

Nä, på med byxor och fram med dammsugaren.