En ensam katt

Jag sitter och väntar på att lamporna ska tändas. Har ju timers till mina lampor, men i dessa dagar av tidsförvirring så vet i tusan när de tänds. Funderar på att ställa om tiden på dem, men sen kommer jag på att det blir mörkt samma tid i dag som igår. Fast tidigare. Eller nått.

Precis som jag skrev det så tändes den första lampan och Chips, katten kom in i rummet. Jag satt tidigare i köket och rökte en cigarett medan jag tittade på Chips som låg i fönstret och tittade ut. Det är någon oändligt sorgligt i att titta på en katt som letar efter äventyr i världen utanför. En katt som inte får gå ut. En sorgsen katt. Det gör mig ont.

Förut så kunde jag trösta mig med att hon fick vara ute sommarhalvåret nere i det lilla träslottet. Men sedan vi flyttat till Viskafors och träslottet är sålt så blev hon sittande i köksfönstret. Tjock har det lilla livet blivit med. Hon får ju inte längre springa genom buskar och över gräsmattor.

Men vi lever i samma fänglese hon och jag. Vi kelar och drömmer om förgågna tider. När allt var bättre. När vi var flera. Men det är som det är i livet och jag får, precis som Chips, gilla läget. Vi sover bort vår tid tillsammans. Tjocknar till. Lever på drömmar och vind. Jag dricker min öl och hon dricker sitt vatten. Vi lyssnar till AC/DC och hoppas att något händer, något som andas luft, liv och kärlek.

Kanske kommer det bättre dagar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback