WoBWorld

Mmm. En timma Harpan på datorn i sovrummet. En katt som sovit bredvid mig. En öl. en cigg. Ångest. Lite i den ordningen. Önskar jag hade en kvinna att dela min armod med. Förresten, önskar jag hade en kvinna. Punkt. Det vore nog lättare att leva då tror jag. Någon som hejdade mig när jag springer bort i livet. Någon som kysste min panna. En gnutta ro i själen. Någon att älska. Någon att tycka om. Men, det är som det är med det där.

Det är tur att jag har kvar alla lemmar, två armar och två ben. Man får vara glad för det lilla liksom. Inatt drömede jag vansinniga drömmar. Ångest i kvadrat. Jag drömde att jag var en broder i en säng. Min lillebror låg bredvid mig. Vi var i tonåren. Det vara för många år sedan, när bröder låg i samma säng. Våra två äldre bröder hade dött och jag stod i tur. Jag bara visste det. Det doftade 30-tal och jag sov i undertröja och långkalsonger. Drömmen svänger, jag är i ett hus, fullt med män, vi slåss. Drömmen svänger igen. Jag spelar golf på Giffavallen här i Borås. Jag slår och slår men kan inte träffa hålet. Alla skrattar. Ångest. Drömmen svänger. Jag är 7 år och cyklar, leker med barnen. Blir utanför och gråter. Min cykel rostar i mina tårar.

Jag vaknade nån stans där. Gick upp och drack en öl. Skakade av dödskräck och ångest. Somnade igen och dömde vidare. Allt var svårt, hårt, fel. Döden var där, det svaga i mig likaså. Men. Nu sitter jag här. Jag överlevde. Än en gång. Men jag drar mig för att sova.