WoBWorld

Nä, det var inte det allra lättaste detta inte. Att få lite fart på arslet verkar vara omöjligt. Jag finner mig själv vandra mellan köket, vardagsrummet och sovrummet utan att egentligen komma någonstans. Men jag borde verkligen sätta lite fart. Jag funderar på att ta en tur med mopeden bort till sjön för att få lite frisk luft och lite naturupplevelse. Men då måste jag få på mig kläder och jag hittar inga rena byxor. Fasen vet vart alla mina byxor (som passar) tagit vägen? Tja, jag kanske skulle sätta upp en tvättid för jag har ju ett antal byxor som ligger i tvättkorgen.

Mycket planer spinner jag, men intet får jag gjort. Blotta tanken på att dra fram dammsugaren får hela själen att krulla ihop sig i kanterna som brinnande papper. Jag vill helst bara ligga i sängen och krama någon. Men Chips, katten, ligger redan bekvämt uppkastad i sin fåtölj så jag blir väl alldeles själv i sängen om jag skulle lägga mig där och det skulle vara så deprimerande att jag fick ännu mindre gjort under dagen är jag rädd för.

I helgen verkar det som om hela världen ska festa, alla utom jag. Visst, jag vet, jag ska inte festa. Men det vore trevligt med lite människor, lite liv och rörelse. Rent hypotetiskt skulle jag ju kunna ta en rejäl dos lugnande tabletter och gå på fest nykter. Men det är inte aktuellt varken det ena eller det andra. Nä, jag blir väl sittande här ensam ännu en helg. Så... mysigt, så normalt.

Nä. nu ska jag dricka en kopp kaffe till och hoppas att jag vaknar till lite. Jag har ju saker att göra, ett liv att leva.