Nere i hålet

Jaha. Det är så det är. Det är oktober ja. Hade inte märkt det själv. Ramlat ner i det allra djupaste hålet utan att förstå det förrän två dagar har gått och jag har legat till sängs mer eller mindre sedan i söndags. Sovit och varit vaken i en förtvivlad virveldind. Svårt att hålla ordning på vad om varit dröm och vad som varit verklighet.

Men idag kom tanken för mig igen. Jaha! Jag är djupt deprimerad igen. Vill inget, orkar inte ens klappa katten när hon puffar på mig. Ligger bara och blundar hårt och söker sömnens avtvättning, låta själen sköljas av drömmar och brist på oro.

Som tur är så ska jag till läkaren i morgon. Så då kommer jag ut i alla fall och ska passa på att hämta ut lite medicin på Apoteket, för jag har inte alla hemma och skulle verkligen behöva dem. För tro det eller en så skulle jag behöva mina lugnande nu, trots att jag bara legat som ett kolli i sängen. Eller snarare, just för att jag bara legat som ett kolli i sängen. För jag behöver komma ner några hack, lugna ner mig lite så att jag orkar med att vara vaken och uppe.

För så fort jag går ifrån sängen så sätter det igång igen. Den mullrande ångesten, de spända musklerna, det skenade hjärtat. Jag har inte kunnat äta nått överhuvudtaget sedan i lördags. Varje gång jag försöker så växer maten i munnen på mig och jag får spotta ut allt eftersom jag inte kan svälja det.

Nä. Jag är rejält under isen. Men jag tröstar mig med att det bara är tillfälligt. Det vet jag ju att det är. Det kommer bli bättre. Gudskelov.

Fram till dess får jag försöka liva mitt liv med någon form av värdighet. Sköta hygien och hem och katt så att det inte rasar totalt omkring mig. tvinga mig att fixa lite här hemma. Försöka sköta mina mediciner. Det ska väl inte vara så omöjligt? Jag sitter ju här nu och smattrar. Klarar jag det så klarar jag att byta ut den rena disken i diskmaskinen mot de smutsiga tallrikarna som står i diskohon. Klarar jag det så fixar jag att duscha en gång om dagen. Jag tänker inte ramla djupare ner i hålet.

Fan heller!!!!

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Känner igen mig i allt utom det där med ätandet, för "tyvärr" har jag aldrig ngr problem med att möla i mig :(



Till skillnad från dig så klarar jag ju inte av det här med att sköta hem och hygien när jag är deppig, inte ens när jag bara är som jag varit länge nu (inte deppig direkt men NÅT är det), så det tycker jag är så jävla starkt av dig att fixa dom bitarna!!



Hygienbiten har jag tagit tag i nu på allvar, jag SKA ur pyjamasen varje dag. Börja fanimej röja i lägenheten igår :O

Kom inte upp förrän halv två idag men ska försöka få lite gjort i lägenheten idag med.



Hoppas det vänder för dig snart, bra att du ska till läkaren imorgon.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback