WoBWorld

Redan onsdag? Hur gick det till? Det var ju alldeles nyss söndag för tusan. Jaja, det är som det är med det där. Det enda som gäller är att hålla masken och glömma alla tankar på att livet liksom bara rusar på utan att jag kommer någonstans överhuvudtaget och snart är ålderdomen och den efterföljande döden här.

Låter jag deprimerad? Nä det är jag inte. Knappt alls fakstiskt. Inte heller plågas jag av den där eviga ständigt närvarande ångesten jag vant mig vid att leva med. Kan det verkligen vara så att mina nya tabletter faktiskt fungerar så övermåttan bra, helt otippat? Ingen blir gladare än jag i så fall. Men jag vågar verkligen inte tro att det kan vara så, jag har vant mig vid att bli besviken på det långvariga resultatet. Men jag håller i vilket fall som helst tummarna för att det kanske är denna gången som min vandring mot hälsa har fått ett genombrott.

Ute så är det typiskt höstväder. Lite ruggigt och småkallt så där. Igår när jag körde med Gula faran till affären så frös jag om händerna riktigt ordentligt, det är mer eller mindre dags för handskar när jag är ute och far. Men de lovar fint väder på fredag i tvn så jag får väl se fram mot det kan jag tro.