WoBWorld

Nä nu blev det väldigt deppigt här i min lilla lägenhet. Dags att rycka upp sig lite. Inte för mycket, det vore ju livsfarligt att bli lite glad. Men sådär lagom så att jag kravlar mig ur det djupaste hålet. Bara för att träden utanför mitt fönster tappat bladen så betyder det ju inte att livet är slut för det inte. För tusan, granen är ju grön året om liksom. Nä, som sagt, en dusch, en tur i friska luften så kanske jag kan jaga bort spökena i huvudet, fläkta bort den lilla rösten som hela tiden viskar i mitt öra att jag är totalt värdelös och finna nått att brinna för, något som får mig att trivas i mitt skinn.

Jo, så får det bli.