WoBWorld

Det är märkligt hur tiden fungerar när man är i det läget jag är in för tilfället. Antingen så sniglar sig minuterna fram och man liksom lever i ett vakum, eller så tickar de förbi i oroväckande fart, sekunder blir till timmar i ett ögonblick. Nått mellanläge tycks inte finnas. Jag hade en känsla av att det gått timmar sedan mitt förra inlägg ändå så har det bara gått en halvtimma. Under den tiden har jag hunnit leva ett helt liv. Nästa steg tycks att leva en evighet. Men jag vet hur det fungerar. Det hela rättar sig till genom att en minut blir en timma helt plötsligt. Hua, min desperation tycks inte ha någon ände. Självförvållat? Jo vars.

Men ändå.