Depressionen

Ojdå. Vilken racerstart på dagen. Först var jag uppe vid 7 och snurrade men bestämde mig med en gång att det inte gick för sig så jag ramlade tillbaka till sängen och vaknade först vid 11 igen. Men så sur i magen att det riktigt bränner. Jag började dagen med att kräkas en massa surt elände. Fan vet vad det beror på. Men sur är min lilla kista i alla fall.

Men men. Jag tror jag ska återgå till sängen än en gång och försöka sova någon timma till. Först och främst för att jag är trött och sur och eländig, men även för att jag inte riktigt kan hitta någon vettig anledning till att vara vaken. Känner inte fö ratt göra någon överhuvudtaget. Vill mest bara sova. Depressionen, den svarta hunden, har kastat sig över mig på allvar.

Det brukar gå bra i en halvtimma eller nått sånt när jag har vaknat. Då har jag fullt upp med att vakna och bli männiksa igen. Men sen skiftar livet färg och allt det svarta och gråa dansar upp till ytan och jag vill bara sova, sova, sova.

Så det tänker jag göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback