WoBWorld

Fasen. Jag får inte till det idag. Jag har visserligen gått över lägenheten med dammsugaren, men det räcker liksom inte känns det som. Jag har tappat alla perspektiv, allt är snett och vindt, skevt och fult. Det känns lite som att det enda jag väntar på är att klockan ska bli så sen att jag kan gå och lägga mig igen. Hungrig är jag inte heller fast jag borde vara det, såpass förstår jag.

Jag känner mig ensam och övergiven. Det känns lite som att det finns ingen i hela världen som bryr sig om mig. Det gör det ju, det vet jag, mina barn, min mamma, mina vänner. Men känslan pratar inte med en förnuftig röst. Den bara pladdrar i örat på mig och berättar för mig vilken jävla skitstövel jag är. Kanske har den rätt med, jag är inte i stånd att bedöma det för tillfället. Men jag tar väl mig en kopp kaffe till och rökar ännu en cigg så går nån minut igen och jag är lite närmare sömnen.