WoBWorld

Livet är bra förunderligt. Det mesta av tiden går åt till en grå sörja där man trampar runt dag ut och dag in, utan större sensationer. Men så dyker det upp små guldkorn som gör hela vandringen väl värd det. Det kan vara en bra låt man hör på radion, en text man läser, en humla på en blomma eller en katt att klappa. Jag drömde att jag höll en bebis i armarna i natt och det var underbart. En liten varelse, så totalt beroende av sin omgivning, som ett vitt papper att fylla i för föräldrarna. Nja, visst, pappret är inte helt vitt, det finns redan medfödda talanger och later. Men mycket går att teckna efterhand.

Troligen är det mina stora barns mor som ska föda i de här dagarna, om hon inte redan gjort det, som gjorde att jag drömde om barn. Jag har ingen som helst lust att få mer barn, det räcker så bra med de tre jag har. Men de är bra söta när de är små och sedan är det ju en lycka att få hjälpa dem genom livet.

Sen kan det vara jobbigt med, oändligt jobbigt. Man oroar sig i allt för många timmar för allt mellan dåliga betyg till pedofiler. Eller som nu när min äldsta son mår så dåligt. Då önskar jag att han var liten igen så att jag kunde plocka upp honom och bara krama honom tills det onda gått över. Men de dagarna är förbi sedan länge och tyvärr gjorde jag precis så allt för sällan när jag väl hade chansen.

Tja, det är ju tur att det finns saker att glädja sig över i livet, saker att glöda, brinna för. Annar vette fan om det vore värt det.