Höst liksom

Det är lika bra att acceptera det. Sommaren är över. Totalt. Nu väntar bara mörker och kyla, isigt regn och snödrivor. Visst, jag vet, innan dess ska träden fälla sina löv, luften ska bli hög och klar och skogen flamma i röda, oranga och gröna färger. Men faktum kvarstår. Även med fint väder så blir det bara mörkare och mörkare och jag förfaller i min tro på att det finns ett liv efter augusti. Drömmer mig bort till de där heta dagarna i juli när luften stod still och det var som en chock att kliva ut ur den svala trappuppgången ut i världens hetta.

Jag känner mest för att lägga mig och sova till jul, fira den med min familj, äta sill och skinka och sedan sova till april igen. Jag är inte så förtjust i allt det mörka. Det är just det som buggar mig. Inte det kalla, inte snön eller regnet, men allt mörker som omsveper oss halva året. Inte undra på att man blir deprimerad när det är natt på blanka dan.

Jaja, var sak har sin tid och nu målar jag fan på väggen, jag vet. Det kanske blir annorlunda i år? Kanske dansar jag genom vintern med ett leende på läpparna? Fan vet. Men lite orolig är jag allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback