Illa

Jaha, det är en sån dag till att lägga till raden av kassa dagar. Men denna gången är det inte ångesten som ställer till det, inte än i alla fall. Men tandvärk. Så klart. Jag borde verkligen gå till tandläkaren. Verkligen. Men varken ekonomi eller mod finns för något sådant. Jaja, det går ju över till slut. Det vet jag ju.

Igår var ingen bra dag ångestmässigt. När mitt obendestöd var här på en kaffe fick jag lägga mig på golvet i köket och försöka slappna av så att jag överhuvudtaget kunde prata. Stackars Lars, han såg helt villrådig ut. Jag menar, vad gör man när man sitter och dricker kaffe och värden helt plötsligt lägger sig på golvet? Måste varit en lustig syn det hela. En vuxen karl på golvet som andades i fyrkant och en annan som sitter och bläddrar förstrött i dagens lokalblaska. Ja jösses.

Men efter ett tag lugnande det hela ner sig i alla fall så vi kunde prata lite. Det är toppen med boendestöd för mig just nu när det ser ut som det gör i mitt liv. Utan dem skulle jag vara helt isolerad mer eller mindre. Men de kommer vare sig jag mår bra eller dåligt, där kan jag inte välja den enkla vägen och smita undan. Mycket bra.

Min stora grabb fick äntligen något lugnande igår. Han har ju mått skit och pannkaka med eviga ångestattacker dagarna i ändå, så igår ringde hans ömma moder till vårdcentralen så att han fick Atarax, egentligen en antiallergimedicin men som även funkar som lugnade och som man inte kan bli beroende av. Jag hoppas för glatta livet att de funkade som de ska så att han får lite ro i kroppen. Jag vet ju allt för väl hur det är med evig ångest. Det känns inte kul att gett något sådant i arv, men det är som det är med det där.

Idag är tanken att jag ska på 50-års kalas. Just nu har jag noll lust att gå men jag vet ju att det kommer att bli roligt när jag väl är där. Givetvis kommer jag att dricka, annars skulle det inte finnas en chans i helvete att jag skulle kunna gå. Men ärligt talat, hur ofta går man på 50-års kalas? Någon gång så får jag tillåta mig att vika av från den smala vägen känner jag.

Så nu ska jag ringa Kusin Esko och kolla när man ska vara där. Kommer väl som vanligt ta mig en evighet att komma i form för att åka. Det känns som om allt tar en evighet för mig nu för tiden. Enkla saker som att komma in i duschen kan ta två-tre timmar från tanke till handling. Märkligt.

Mitt bredband är ju segt som sirap sedan de ströp hastigheten eftersom jag kommit upp i 5 Gb i nedladdning. Så jag får vänta tills månadsskiftet innan jag får full hastighet igen. Jäkla kass idé från nått ljushuvud på Tele2. Det mesta vanliga surfande går rätt bra förutom Aftonbladet som aldrig laddar och givetvis Blogg.se där jag kan få vänta upp till 10 minuter innan jag kan komma in och logga in. Jäkla skit rent ut sagt.

Nä, nu ska jag dricka lite kaffe till, sen får jag väl kanske sätta någon form av fart.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Ditt boendestöd har nog varit med om värre grejjor än så :D

Postat av: WoB

Troligen. Men det var ändå en hel del humor i det hela när jag rasade ner från stolen ner på golvet och låg där och pustade :-)

2008-09-22 @ 16:38:53
Postat av: Miss Borderline

Ja det kan jag föreställa mig ;)

2008-09-22 @ 23:30:24
URL: http://jonna2.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback