WoBWorld

Underbart att sova. Slockande med en gång mitt vackra huvud föll på kudden. Men lyckan blev kortvarig. Nu är jag uppe igen och lika nojig som jag var innan jag somnade. Ett telefonsamtal med Apoteket gav som resultat att jag fick reda på att mina mediciner så klart inte finns här i Viskafors utan att jag måste in till Borås centrum för att hämta ut dem. Fasen. Jag orkar inte ens tänka tanken på att ta mig till stan. Det känns omöjligt som jag mår just nu. Visst, jag vet, inget är omöjligt, men bara känslan av att något är det räcker för att kullkasta hela projektet. Men jag måste väl ta tag i det där vare sig jag vill eller inte misstänker jag. För helt utan mina lugnande kan jag bara inte vara när jag mår såhär. Jag har redan svårt att fixa att sova utan sömntabletter.

Jo jag vet. Jag sade ju just att jag precis har sovit. Men problemet är att jag sover väldigt ytligt och inte mer än tre timmar i sträck. Plus att jag har sån tur att förkylningen och febern gör mig trött så det är inte så omöjligt att sova alls för tillfället. Men när förkylningen ger sig så får vi se hur det går med sovandet.

Jaja, nu målar jag fan på väggen igen. Tar ut ett nederlag långt innan jag ens startat projektet. Jag hade troligen haft en massa nytta av att ha idrottat i ungdomen. Lärt mig lite idrottspsykologi under de tidiga, påverkansvärda, åren i livet. Men jag hade fullt upp med att öva på att spela gitarr och dricka stulen folköl. Så sitter jag i kletet som jag gör med.

Men nu har jag ialla fall stjälp i mig mina sista lugande mediciner så nu får vi se hur det kommer gå. Någon timma frammåt kommer jag väl att kunna vara mer avslappnad än en spänd fiolsträng. Hur det ska reda sig sen har jag ingen som helst aning om.