Så gick det

Jodå. Jag kom  väl ut till slut. Men det var mycket gny och gnäll innan jag ramlade ut på gatan utanför. Men sen visade sig hösten från sin allra vackraste sida, solen sken, Viskan flöt stilla och vackert och jag kom väl både fram till affären och tillbaka utan några större åthävor.

Sedan dess? Nope, inget hänt. Ätit, rökt, sovit. I precis den ordningen. Men nu är jag vaken igen och pigg som en liten lärka om våren. Fast jag ska nog snart lägga mig igen och läsa lite tänkte jag. Har ingen större anledning att vara vaken eller uppe så varför inte tillbringa tiden i den position jag uppskattar mest, vågrät under ett varmt och gott täcke.

Chips ligger utslagen i sin fåtölj och verkar nöjd med tillvaron efter att jag fyllt på hennes matskål. Så på det hela stora så är mitt hem ett lyckligt sådant. Inte illa.

Inte illa alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback