Som förkylt
Jag lade mig för att vila och somnade på stört. Jag vaknade först när näsan var så täppt att jag inte kunde andas genom den. Jäkla förkylning. Det enda goda med den är att den ger mig alibi för att ligga i sängen och skräpa lite som jag vill. Utanför täckets goa värme så fryser jag som en hund i en igloo och känner väl mest för att krypa ner igen. Men det var ju det där med affären. Hua. Ska jag orka komma iväg hela långa vägen till "centrum" av Viskafors, med rinnande näsa, huvudvärk och feberfrossa? Tja, jag har ju varit med om värre.
En gång för många år sedan, när jag var timanställd i äldreomsorgen och det helt enkelt inte fanns på kartan att tacka ner till en inbokad arbetstid så gick jag till jobbet med 39 grader i feber och en vansinnig hosta. Mina dåvarande arbetskamrater pratar fortfarande om min lilla påse med honung, halstabletter och Alvedon som jag hade med mig. Men till slut blev jag hemskickad eftersom jag mest satt och huttrade på en stol så fort jag bara kunde. Jag ska nog vara glad som inte smittade någon patient, en sån där förkylning kan ställa till både det ena och det andra när man är över 80 år och redan krasslig från början.
Men det där var många år sedan nu. I dagarna behöver jag ju knappast oroa mig för att behöva tänka på att jobba. Inte som det ser ut nu i alla fall. Det räcker så bra med problemen med att ta mig till affären. Men jag får väl ställa mig i duschen först och främst och tvätta bort febersvettningarna så att man inte luktar mysko när man kommer till affären. Men jag tror jag väntar lite med allt det där. Först ska jag koka en kanna thé och dricka lite så att kanske det onda i halsen går över. Sen var det som sagt dusch och lite allmän grooming. Sen får vi se i vilken takt jag orkar ta saker och ting.
En gång för många år sedan, när jag var timanställd i äldreomsorgen och det helt enkelt inte fanns på kartan att tacka ner till en inbokad arbetstid så gick jag till jobbet med 39 grader i feber och en vansinnig hosta. Mina dåvarande arbetskamrater pratar fortfarande om min lilla påse med honung, halstabletter och Alvedon som jag hade med mig. Men till slut blev jag hemskickad eftersom jag mest satt och huttrade på en stol så fort jag bara kunde. Jag ska nog vara glad som inte smittade någon patient, en sån där förkylning kan ställa till både det ena och det andra när man är över 80 år och redan krasslig från början.
Men det där var många år sedan nu. I dagarna behöver jag ju knappast oroa mig för att behöva tänka på att jobba. Inte som det ser ut nu i alla fall. Det räcker så bra med problemen med att ta mig till affären. Men jag får väl ställa mig i duschen först och främst och tvätta bort febersvettningarna så att man inte luktar mysko när man kommer till affären. Men jag tror jag väntar lite med allt det där. Först ska jag koka en kanna thé och dricka lite så att kanske det onda i halsen går över. Sen var det som sagt dusch och lite allmän grooming. Sen får vi se i vilken takt jag orkar ta saker och ting.
Kommentarer
Trackback