Värre och värre

Nä nu ger jag upp den här dagen. Skulle egentigen vilja titta på fotboll på tv, men jag pallar inte att vara uppe längre. Lika bra att ge upp och lägga sig i sängen och läsa istället. Ångesten ligger precis hela tiden och mullrar i bröstet på mig, lite som åska på långt håll, som sakta närmar sig. Jag börjar bli redigt trött på att ångesten ska härska över mitt liv hela tiden. Man trampar vatten hela tiden för att klara sig men det spelar ingen roll hur mycket man plaskar, man har bara näsan precis ovanför vattenytan i alla fall.

Men men. Så länge jag orkar trampa och kämpa på så gör jag väl det kan jag tro. Får sikta på mitt läkarbesök i oktober. Då ska jag försöka få lite annan medicin för det verkar inte precis om det jag har nu hjälper ett skvatt. Eller jag vet ju inte. Kanske skulle det vara ännu jävligare utan den. Men nått måste ske för så här kan jag då rakt inte ha det. Jag vet ju att det brukar bli värre frammåt september-oktober och sedan hålla i sig till april ungefär och mår jag så här dåligt redan från början så vet ingen vart det tar vägen frammåt vintern.

Nä, nu är det nära att jag får ett panikångestanfall så nu lägger jag mig i sängen. Kanske går jag upp igen efter någon timma, men just nu känns det hopplöst.

Totalt hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback