Med det bästa framför mig

Ah. Ännu en underbar dag i mitt underbara liv i underbara Viskafors i underbara landet världen. Jag hade vansinningt svårt att somna i natt. Ensam, för första gången på 1000 dagar eller vad det kan vara. Men jag var tvungen att åka hem till Chips och damen som är bara min var trött och behövde sova så jag knatade ut till bussen och stod där och grät i själen. Men nu känns det helt ok. Jag har en liten skugga som följer mig vart jag än går, en liten Chips. Hon blev så glad när jag kom hem i går kväll så att hon knappt visste vad hon skulle göra. Men det tog mig ett tag att övertyga mig om att den stora svarta översnälla hunden inte var med.

Men sedan dess har den lilla pälsbollen följt mig precis vad jag än gör. Ja, hon blev så glad att hon pinkade på mina kuddar i natt. Ett i mina ögon lite väl tilltaget ömhetsbetyg. Men Chips verkar inte alls skämmas. Hon låg på andra sidan av sängen, nästan i mitt ansikte. Sen skulle hon in under täcket, ut igen, svansa runt mig, ligga på mig, bredvid fan vet om hon inte försökte smita in mellan mig och madrassen med.

Nu sitter jag bara och njuter av känslan av att veta att snart, snart så får jag kyssa min kvinna igen. Det är nästan så att jag drar ut på att ringa henne bara för att känna efter hur skönt det är att känna tryggheten i att jag verkligen har henne. Ensamheten är bara fysisk. I min ande känner jag hennes närvaro. Låter det snurrigt? Jo, jag vet. Det är jättesnurrigt men helt underbart.

Men. Nu ska jag ringa henne och hoppas att hon och den stora svarta hunden snart ramlar in genom min dörr.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback