När rött blir eld

Ord som fyller min kropp, vartenda por, varje cell, varje synaps, alla mina tårar och blodet som ändrar färg från mörkt rött till en glödande ström som far i kroppen på mig för att berätta att jag på något av livets alla märkliga vägra har funnit en varm människa, en modig envis, klok så klok så klok. Endast några bussplatser från mitt hem ligger hennes borg och trygghet.

Vi har så mycket som är gemensamt och så mycket som skiljer. Som peppar och salt. Vi har blivit en nödvändighet för världen, för att smaken på ditt och dina vänners liv ska bli som det ska. Toner som vi båda hör, hon känner igen en tonatrshöjning. Då närmusiken tar en annan väg. Då säger hon precis det som jag längtat efter hela mina dagar och nätter. Hon säger till mig "hörde du".

Jag så här uppe i min borg sitter vi, vi, hon, har redan möblerat om mitt vardagsrum och jag kan bara tänka att jag inte kan orka försöka först att det givetvis alltid ska vara så.

Mjukt tyg, varmt trä, en sten i skogen ligger just nu helt i solen och värms efter vinterns kyla och allt det där vita som vi lever med när vi behöver färg som allra mest.


Läs dikten "Från rött till eld" på Sockerdricka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback