Serve Yourself.

Jag är helt löjligt lycklig. Helt löjligt utom mig av sorg över att jag slösat så mycket tid på att leta efter denna kvinnan och att hon var den som fann mig och inte tvärtom. jag borde ju rusat fram på bussen och lagt mig på knä och frågat "får jag sova med dig"?.

Men. Livet är som det är. Och detta är den allra bästa dagen i mitt liv. Jag ska till årets första Elfsborgsmatch med min älskade vackra otroliga dotter, sen ska jag hem och sedan ska jag till kvinnan med de långa benen som rullar en cigg åt mig på morgonen och sedan bjuder på kaffe. Igår satt vi hela eftermiddagen medan solen sken i stadsparken och bara fanns för varandra och jag var så förbannat stolt och lycklig. Sen gick vi och åt kinamat, drack varsin öl och delade på en halvflaska rött vin, rökade, åt och pratade, pratade pratade. Jag har slutat blöda. Mitt blod rinner varmt i min kropp och jag vill skrika åt hela världen att WoB är sovande och Jonas lever.

Jag ringde till min kära tant mamma idag. Hon frågade hur det var och jag sade "jag är så kär att jag nästan dör". Min tant mamma blev väldigt tvekande. Men det har hon alltid varit till mina damer. Förresten får man inte säga dam för då blir tant mamma arg. Men, i morse sade jag att "jag har inte haft ett liv innan". "Jo sade kvinnan med de långa benen. Du har dina barn och Chips. Och nu har du mig och.... namnet på hennes hund". Jag satt där och försökte förstå. Men det blev för mycket. Så jag gick ut i köket. Rökte en cigarett. Funderade på vad hon sagt. Och då förstod jag. I hennes liv finns jag precis som hon finns in mitt liv. Vi är ett liv. En tillvaro. Var för sig men tillsammans. Vi kommer inte flytta ihop. Än. På många år. Men vi kommer finnas där för varandra. Att få gå ut i ett främmande kök med en nyfiken svart hund efter sig och finna en kvinna med långa vackra ben, perfekta bröst, platt mage och hår som doftar sommar och få kyssa henne och hon säger ingenting utan bara ger mig en nyrullad cigg. Finns det annat att leta efter?

jag försöker berätta för henne vad jag känner genom Elvis och Beatles och Lennon och hon kan dem redan. Vi sjunger i perfekta stämmor. Gud. Satan. Helvete. Jag är på något sätt lycklig. Jag är på rätt väg. Jag har hittat ett liv utanför droger och alkohol, fast det sade hon ju igår att "det är samma sak". Gud. Ja, det finns visst en gud. Eller nån som sitter och säger att.... What the hell Am I supposed to do?. Finns det nått jag kan ge henne som jag inte redan gett? Hon får allt. Allt. Allt. Allt. Allt.

Ok. Jag är en smula kär. det är inte hon. Eller, hon säger det inte. Men hon vägrar att jag går bort. Det räcker för mig. Resten av livet, hur länge det nu varar, för det vet man aldrig, så vet jag att jag fått en smula äkta lycka.,


Kommentarer
Postat av: Jenny

Fan vad härligt!!



Snacka om att ditt liv åker berg och dal bana, det är så man blir åksjuk bara av att läsa om alla svängar, förstår att du kan bli snurrig emellanåt ;)



Men du, kär, förälskad... finns det något bättre? Jag är otroligt glad för din skull... även om jag som kvinna känner en smula bitterhet över denna kvinnas platta mage då. Instinktivt på upprepar jag med gnällfånig röst för mig själv "jaha, men så braaa då, att hennes mage är så PLATT, för aaaaannars hade de ju inte gått, där kan hon ju stå i köket med med PLATT mage...jävla... jävla PLATTMAGE!" Men det är bara min alldeles vanliga bitterhet och avundsjuka som lyser igenom, det är ingen som hör, och då gör det väl inget i vanlig ordning!?



Grattis! Du förtjänar detta!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback