WoBWorld

Här sitter jag och väntar. Igår blev ju från början ingen fullträff. Kvinnan fick migrän och var tvungen att stanna hemma. Pust o stånk och stön och eländes elände. Men så ringde hon och frågade om jag vill komma hem till henne. Vips var jag på bussen. Sen pratade vi som vi alltid gör. Med ord, händer och tankar och känslor.

Sen hamnade jag på soffan. "Oh nej", säger den trogna läsaren. Det är över, slut, tänker densamma. Nope. Det lever mer än någonsin. Men jag snarkar så att väggarna skakar och kvinnan kunde inte sova. dessutom snarkar Kita, den svarta hunden. Så. När min dam reste sig upp och skulle lägga sig i soffan så tog jag genast den i besittning och sov gott till frammåt morgontimmarn. Sen serverade jag henne kaffe på sängen och efter att jag varit ute på en lite bk-runda så åkte jag och damen till stora standen och köpte lite gott att äta och lite gott att dricka till mig.

Så. Nu sitter jag här och väntar. Buhuhu. Kärleken är märklig. Lika mycket som den hela sårar den. Hur nu det går till. Men jag skiter i det. För i kväll blir vår lilla familj hel med två människor som älskar varandra och en hund och en katt som säkert kommer att få ro snart. Både jag och kvinnan med de långa benen är helt klart överrens om att det enda som fattas oss dennna dag är våra respektive barn. Men. Året har en massa dagar. Ett steg i taget.

Så om ni undrar hur det hela gick till? Hur kommer det sig att WoB och Irene hittade varandra. Lyssna. Sinatra vet. Så. Är du nyfiken lyssna noga för nu ska han berätta.